BMC:s historia

Uppsala Biomedicinska Centrum (BMC) började planeras i slutet av 1950-talet, då flera av de olika prekliniska institutionerna växte snabbt till följd av att studentantalet ökade och forskningstekniken krävde bättre säkerhet och mer effektiva laboratorier.

BMC skapades av den välkände svenske arkitekten Paul Hedquist (1895-1977) i nära samarbete med Karl-Johan Öbrink (1918-1998), professor i fysiologi i Uppsala. Hedquist och Öbrink hade en vision om ”integrerad integritet”, vilket betydde att samarbete mellan de olika institutionerna och forskarna skulle underlättas på alla vis, men ingen skulle tvingas till samarbete.

Byggnadsarbetet påbörjades 1968. 1977 skedde den officiella invigningen, och konstnären Bror Marklunds skulptur, den 13 meter höga ”DNA-molekyl”, avtäcktes. År 1983 var BMC ett av de största forskningscentra i Europa med mer än 30 institutioner representerande fyra fakulteter och två universitet i samma byggnad. Idag rymmer BMC biomedicinsk forskning och utbildning inom olika livsvetenskaper. Den största delen hör till Uppsala universitet, men det finns också enheter från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU och Ludwig-institutet för cancerforskning. BMC:s historia är en historia om den modern biomedicinens framväxt, om forskning och utbildning, som behöver dokumenteras, bevaras och visas för framtiden.

Syftet med det aktuella delprojektet är att undersöka och specificera dokumenten i BMC-arkivet för att göra dem forskningsbara.

Projektmedlemmar:

Kerstin Hulter Åsberg, univ. lektor
Anders Öckerman