Se samtliga publikationer

Är Gud ett hjärnspöke?

[Publicerad i Svenska Dagbladet 990822 - återges här med författarens tillstånd]

Diskussionen om uppenbarelsens neurobiologi och naturvetenskapens möjligheter att beskriva och förstå människans väsen (SvD 24 juli och 8 augusti) utgör ett angeläget idéutbyte. Molekylärbiologen professor Dan Larhammar inledde med att påstå att forskning visat att Gud endast är ett hjärnspöke. Fil dr Stig Olsson, katolik och agronom, genmälde och hävdade att människans väsen trotsar vad han kallade naturvetenskapens enhetsideologi.

Den grundläggande frågan tycks vara: Finns det något utöver den fysiska verkligheten? Frågan är minsann inte ny - den har funnits med sedan antiken. Naturvetenskapen är i sin metod sådan att den utforskar den fysiska verkligheten. Givetvis kommer den till korta om det existerar något utanför den fysiska verkligheten. Redan under 1800-talets slut opponerade exempelvis en filosof som Hans Larsson mot naturvetenskapens monopolisering av kunskapsutvecklingen. Och de filosofiska riktningar som kallas hermeneutik och fenomenologi med William Dilthey och Edmund Husserl som portalgestalter var delvis reaktioner mot den positivistiska naturvetenskapens sätt att beskriva och tolka världen.

Tillbaka till nutiden! Några forskningsresultat som gör att man kan veta något säkert i den grundläggande frågan finns inte. Frågan om tillvarons yttersta beskaffenhet är (och förmodligen förblir) en fråga om att tro något. Den ateistiske materialisten väljer med andra ord också en tro; att tillvaron endast är materiell och att inget gudomligt finns, liksom en religiös person väljer att tro motsatsen.

Larhammar hävdar utifrån ett strikt naturvetenskapligt perspektiv att religiösa upplevelser tycks sakna övernaturlig grund och verkar uteslutande äga rum i enskilda personers hjärnor. Bakgrunden är Michael Persingers experiment att magnetfält som påverkar hjärnan ger upphov till religiösa upplevelser. Jag kommer i sammanhanget att tänka på den amerikanske neurokirurgen Penfield som runt 1930 visade att om man stimulerar olika delar av hjärnan så kan personen uppleva exempelvis dofter eller musik. Larhammars slutsats ("Gud är ett hjärnspöke") av Persingers experiment ter sig därför något kategorisk. Logiskt kan man tänka sig flera slutsatser. Persingers experimentella fynd falsifierar ingalunda Gud som något utanför människan.

Från Penfields gamla studier kan man förstå att det genom stimulering av människans hjärna är möjligt att framkalla exempelvis doften av lavendel eller att man hör ett musikstycke av Mahler. Men att därifrån dra slutsatsen att lavendel eller Mahlers musik inte finns i verkligheten utanför hjärnan är som alla inser inte den enda slutsatsen!

Persingers forskning kan således användas som argument för såväl troende som ateister. Med andra ord: Den bidrar inte till ökad klarhet i frågan om det övernaturligas eventuella existens.

Jag instämmer i Dan Larhammars sympatiska tankar om att det viktigaste för människan, alldeles oavsett religionen, måste vara att studera vad som sker i oss själva och i verkligheten runtom oss. Som läkare, med erfarenhet av vård av döende människor, är det uppenbart att den verkliga utmaningen måste vara att finna en kompromiss mellan de båda världsbilderna; den naturvetenskapliga och den humanistiska. Att förena naturvetenskaplig förklaring av människan med humanistisk, lyrisk och till och med mystisk förståelse av människan som existens - och (om man så tror) hennes relation till en högre makt.

Jag tror att Stig Olsson lyfter fram något väsentligt när han pekar på lyriken som ett viktigt uttryckssätt för det som inte låter sig fångas av naturvetenskapens metoder. Tillåt mig avslutningsvis citera poeten Tomas Tranströmer (sagt i en intervju 1973):

"För mig är det naturligt att se livet som ett mysterium. Den vanliga materialistiska världsbilden är en arbetsmodell som fungerar hyggligt i vårt dagliga liv - och vår varseblivning är ju så konstruerad att den i allmänhet utestänger saker som inte svarar mot den världsbilden. Men samtidigt är det uppenbart att den materialistiska hypotesen inte ger någon bild av hur verkligheten egentligen är beskaffad. Jag känner mig övertygad om att den konventionella världsbilden är otillräcklig".

Carl-Magnus Stolt
professor humanistisk medicin, Karolinska Institutet
överläkare hematologi/onkologi Borås

Kontakt

Dan Larhammar

Gruppledare:

Prof. Dan Larhammar

e-mail: dan.larhammar@neuro.uu.se

Aktuella tjänster

För tillfället finns inga lediga tjänster.